Ett påstående är en deklarativ mening som är sann eller falsk. En fråga, uppmaning eller x + 2 = 5 utan värde eller kvantifierare är ännu inget påstående.
Hur fungerar konnektiven?
¬p vänder p. p ∧ q är sant bara om båda är sanna; p ∨ q om minst ett är sant. p → q är falskt endast när p är sant och q falskt.
Pröva alla fall
Två påståenden ger fyra rader. Identiska slutkolumner visar ekvivalens, som ¬(p ∧ q) ≡ ¬p ∨ ¬q.
Utvärdera en logisk rad
Växla p och q och följ konjunktion och implikation.
Omvändning och kontraposition
”Delbar med 4 medför jämn” är sant. Omvändningen är falsk eftersom 6 är jämnt. Kontrapositionen är ekvivalent. Giltighet gäller resonemangets form.
Påståenden, öppna utsagor och sanningsvärden
Ett påstående har exakt ett sanningsvärde. Frågor och uppmaningar är inte påståenden. x + 1 = 0 är öppet tills x har bestämts.
Logiska konnektiv och sammansatta påståenden
Symbolerna ∧, ∨, ¬, → och ↔ binder samman enkla påståenden. Parenteser bestämmer negationens räckvidd och beräkningsordningen.
Läs en sanningstabell
Konjunktion kräver två sanna delar och inklusiv disjunktion minst en. Implikation är falsk endast för S → F. Ekvivalens är sann när värdena sammanfaller.
| p | q | p ∧ q | p ∨ q | p → q | p ↔ q |
|---|---|---|---|---|---|
| V | V | V | V | V | V |
| V | F | F | V | F | F |
| F | V | F | V | V | F |
| F | F | F | F | V | V |
Bestäm antalet rader
Med n enkla påståenden finns 2ⁿ tilldelningar. För p, q och r behövs åtta rader: p växlar i block om fyra, q om två och r varje rad.
Exempel löst kolumnvis
För (p → q) ∨ r beräknas först p → q. Kolumnen är falsk endast när p = S och q = F. Därefter används ∨ med r. Bara p = S, q = F, r = F ger F, så formeln är kontingent.
Tautologi, motsägelse och kontingens
p ∨ ¬p är alltid sann och en tautologi. p ∧ ¬p är alltid falsk och en motsägelse. Båda värdena i slutkolumnen innebär kontingens.
Från en mening till logisk form
Det första steget är att skilja på påståenden och andra satser. Ett påstående måste ha ett bestämt sanningsvärde. Frågor och uppmaningar är därför inte påståenden. En öppen utsaga, till exempel x + 2 = 5, blir ett påstående först när variabeln får ett värde eller binds av en kvantifiering.
När ett sammansatt påstående översätts, ge varje enkelt påstående en bokstav och markera huvudkonnektivet. Negation läses före konjunktion, konjunktion före disjunktion och villkor behandlas efter de delar som står inom parentes. Parenteser behövs när en annan ordning avses.
Vad konnektiven faktiskt säger
Konjunktionen p ∧ q kräver att båda leden är sanna. Den inkluderande disjunktionen p ∨ q kräver minst ett sant led, så fallet där båda är sanna ingår. Implikationen p → q är falsk endast när p är sann och q falsk. Den säger inte att p och q har samma sanningsvärde. Bikonditionalen p ↔ q är däremot sann när värdena är lika.
En implikation är logiskt ekvivalent med sin kontraposition ¬q → ¬p, men i allmänhet inte med sin omvändning q → p. Den kan också skrivas ¬p ∨ q. Dessa ekvivalenser gör det möjligt att kontrollera resonemang utan att lita på hur naturligt en vardagsmening låter.
Negation av sammansatta påståenden följer De Morgans lagar. Negationen av p ∧ q är ¬p ∨ ¬q, medan negationen av p ∨ q är ¬p ∧ ¬q. Orden måste alltså bytas tillsammans med konnektivet. För öppna utsagor spelar kvantifieringen samma roll: negationen av att alla objekt har en egenskap är att minst ett objekt saknar den, inte att inget objekt har den.
Bygg och läs en sanningstabell
Med n enkla påståenden behövs rader, eftersom varje påstående kan vara sant eller falskt. För tre bokstäver blir det åtta kombinationer. Fyll först grundkolumnerna systematiskt och skapa sedan en kolumn för varje deluttryck, från de innersta parenteserna ut till huvudkonnektivet.
Den sista kolumnen avgör uttryckets typ. Enbart sanna värden ger en tautologi. Enbart falska värden ger en kontradiktion. En blandning ger en kontingens. Två uttryck är logiskt ekvivalenta när deras slutkolumner är identiska rad för rad.
Ett arbetssätt för logiska slutsatser
Vid en argumentationsuppgift ska premisser och slutsats hållas isär. För att pröva giltighet letar man efter en rad där alla premisser är sanna men slutsatsen falsk. Finns en sådan rad är argumentet ogiltigt. Finns ingen sådan rad är formen giltig. Detta säger något om formen, inte om premisserna faktiskt stämmer i verkligheten.
Två vanliga giltiga mönster är modus ponens, p → q tillsammans med p ger q, och modus tollens, p → q tillsammans med ¬q ger ¬p. Att från p → q och q dra slutsatsen p är däremot att bekräfta konsekventen och är inte giltigt.
Det andra vanliga felslutet är att förneka förledet: från p → q och ¬p följer inte ¬q. Villkoret säger bara vad som händer när p är sant. q kan vara sant av en annan orsak. Skillnaden blir tydlig i en sanningstabell, där det går att hitta en rad med p falsk och q sann. En enda sådan motrad räcker för att visa att slutledningsformen inte är giltig.
Två fullständiga logikövningar
Övning 1: visa att en implikation till en premiss är en tautologi
- Bestäm uttrycket:
Vi undersöker (p ∧ q) → p. Det innehåller två enkla påståenden och kräver därför fyra rader.
- Beräkna konjunktionen:
p ∧ q är sann endast på raden där både p och q är sanna. På de tre övriga raderna är förledet falskt.
- Beräkna implikationen:
När förledet är sant är p också sant. När förledet är falskt är implikationen sann enligt sanningsregeln. Slutkolumnen blir S, S, S, S.
- Klassificera och tolka:
Eftersom alla fyra värden är sanna är uttrycket en tautologi. Om både p och q gäller, följer särskilt p.
Övning 2: pröva ett argument med kontraposition
- Symbolisera:
Premisserna är p → q och ¬q. Den föreslagna slutsatsen är ¬p.
- Sök en motrad:
För ogiltighet skulle vi behöva p → q sann, ¬q sann och ¬p falsk samtidigt. De två sista kraven betyder q falsk och p sann.
- Kontrollera premissen:
Med p sann och q falsk är p → q falsk. Den möjliga motraden uppfyller alltså inte alla premisser.
- Dra slutsatsen:
Ingen rad har sanna premisser och falsk slutsats. Argumentet är giltigt och följer formen modus tollens, som motsvarar kontrapositionen.
